Nästa kapitel... Så då hade jag alltså en fungerande Dnepr..Vad för slags var nog ännu för mig ganska oklart.. men den startade och hade även fungerande belysning och bromsar... eller? Bromsarna var nog kanske att det betrakta som garanterat låsningsfria... men dom hejdade ju i vart fall vår framfart någorlunda... Så jag ansåg att det borde vara en god ide att boka en tid för en kontrollbesiktning.. fixade så försäkring och ställde på fordonet... Infann mig så tämligen nervös i god tid på stationen... bredvid mig står det en ball Triunph.. av äldre dato.. ägaren upplyste mig om att han likt mig inte var helt klar över fordonets faktiska ålder eller för den delen dess dokument.. Men han trodde att hans bromsar var hans minsta bekymmer.. han var mer bekymrad över sina ljuddämpare.. Nu fick vi inte stämt av efteråt men av ljudet att döma när han drog iväg så lät det som om i vart fall hojen var på gott humör... Så blinkade så mitt nummer upp på fasaden.. bara å kicka igång och rulla ...
Inlägg
Välkomna åter, jag hoppar ju som jag vill när det kommer till kronologisk ordning när det gäller min relation till den hoj bloggen handlar om... Nu är vi tillbaks till hösten 2015 och jag går och dräller med ett långfinger i bandage... detta på grund av att jag råkade amputera en fingertopp... just hur det gick till går vi inte in på här men det medförde i vart fall att jag inte fick köra lastbil medans läkning pågick och det var rätt frekventa besök hos farbror doktorn.. Men då kan man ju surfa på nätet... och då hittar man en annons... Mycket fin Dnepr 750 till salu.. tog så kontakt med säljaren och jodå... Hojen var i prima skick och alldeles nyss regbesiktigad med strålande resultat.... Redan nu har jag alltså blottat en lucka i mina kunskaper... Jag trodde med andra ord att en motorcykel som var importerad och regbesiktigad var klar för vägen och det bara var å tuta och köra... Säljaren föreföll ju vara en trovärdig man och visst lät han lite förvånad när jag i princip erbjöd mig ...
Kapitel nummer tre... Söndag och valdag i vårt avlånga land, och nu sitter hojen ihop, och jag har justerat och grejat så nu är det bara och kicka igång hojen och bege sig till vallokalen och avlägga min röst.. Först skall jag bara flytta hojen någon meter.. Som väntat så startar den snällt och jag står vid sidan av ekipaget och lyssnar efter ev missljud. 650rovan puttrar muntert och allt förefaller vara frid och fröjd... För att flytta hojen så behöver jag ju inte kliva ombord utan lägger i en växel och släpper försiktigt ut kopplingen............... Och då sker ingenting... eller rättare sagt, något sker... ljudet förändras och jag hör ett märkligt malande ljud som jag aldrig tidigare hört.... Åh nej.... Vad är nu detta??? Lägger i friläge och ljudet upphör... Med vad i hela...?? Den flyttar sig inte ur fläcken och ger ifrån sig märkliga ljud??? Fattar inget och får för mig att testa å lägga i backen... Står fortfarande bredvid hojen och lutar mig över sadeln för att nå spaken.....
Avsnitt Två.. Då skiver man några rader igen... Enär jag ännu inte har några läsare eller kanske jag skall säga att så vitt jag vet inte har några läsare så kan jag ju ta mig lite friheter och göra lite som jag vill ... tror jag? Oavsett så gör jag ju det i alla fall så nu kör vi.. Helt utan att ta någon som helst hänsyn till kronologisk ordning ämnar jag nu delge er mitt senaste äventyr... Kopplingen och dess mysterier..... Sista helgen i Augusti så deltog jag i en mycket lyckad träff i Värmland. Grusträffen, som namnet antyder så låg fokus på grusvägar. Och vilka vägar vi fick köra på , ett helt enastående jobb hade lagts ner på att reka grusväg. Vi fick åka på bra grusväg, lite mindre bra grusväg. samt knappt farbar grusväg.. dvs kul ännu roligare och skitkul grusväg, även bred skogsstig med tillhörande lerpöl/hål bjöds det på.. Våra hojar och förare fick verkligen njuta av att vara i sitt rätta element. Trots att det kördes många mil så var det få hojar som konstrade, knappt några ...
Kapitel ett...
Då börjar vi... Detta hoppas jag skall bli en blogg som inspirerar, uppmuntrar och även förhoppningsvis skänker tröst och hopp när det kommer till de mekaniska utmaningar som möter oss tappra själar som fått för oss att en gammal motorcykel med sidovagn tillverkad i forna Sovjetunionen är ett utmärkt fortskaffningsmedel. Som fordon betraktat är en gammal Sovjetisk hoj med holk ett ganska mediokert objekt om man skall se till prestanda och komfort eller andra egenskaper som normalt funtade människor finner praktisk och intressant hos sina fordon. Dom är tämligen långsamma, dom vibrerar, för oväsen och är enligt mig helt underbara... Rörande mekaniken så sägs det ibland att kvalitet kanske inte är det ord man först kommer att tänka på när man talar om en sådan hoj, i vart fall inte hög kvalitet.. Men jag har nu själv tillryggalagt långt över tusen mil ombord på min gamla Dnepr.. Och detta helt utan haverier... (däremot så har det förekommit tämligen frekventa och oplanerade förändri...