Avsnitt Två..

Då skiver man några rader igen... Enär jag ännu inte har några läsare eller kanske jag skall säga att så vitt jag vet inte har några läsare så kan jag ju ta mig lite friheter och göra lite som jag vill ... tror jag?

Oavsett så gör jag ju det i alla fall så nu kör vi.. Helt utan att ta någon som helst hänsyn till kronologisk ordning ämnar jag nu delge er mitt senaste äventyr...

Kopplingen och dess mysterier.....

Sista helgen i Augusti så deltog jag i en mycket lyckad träff i Värmland. Grusträffen, som namnet antyder så låg fokus på grusvägar. Och vilka vägar vi fick köra på , ett helt enastående jobb hade lagts ner på att reka grusväg. Vi fick åka på bra grusväg, lite mindre bra grusväg. samt knappt farbar grusväg.. dvs kul ännu roligare och skitkul grusväg, även bred skogsstig med tillhörande lerpöl/hål bjöds det på.. Våra hojar och förare fick verkligen njuta av att vara i sitt rätta element.

Trots att det kördes många mil så var det få hojar som konstrade, knappt några faktiskt .. ja inte förrän hemresan då det brakade lös. Då var det några hojar som sista biten hem fick vila och fick njuta av utsikten ifrån flaket på en bärgningsbil... 

Själv så kom jag ända till Vänersborg när hojen vid en nedväxling verkade lite märklig. Beslöt då att det kanske kunde vara lika bra att tanka så jag vek in på en bensinstation. Väl där fick jag cirkulera några varv då det var fullt vid alla pumpar utom en...

När så en pump blev ledig så lade jag i en växel varpå hojen tog ett skutt och sedan bestämde sig för att nu var det färdigåkt för idag..

Kopplingen var helt ovillig att utföra sina arbetsuppgifter, Kopplingshandtaget fladdrade likt politikers vallöften i den milda brisen och grunkan akterut på växellådan som normalt skall röra sig in och trycka på den stång som pressar isär lamellerna var helt stum... 

Funderade så en liten stund men insåg ganska snart att min kunskaper rörande kopplingens mysterier var tämligen obefintliga.. Jag visste alltså då hur man justerar kopplingen genom att skruva lite på det gängade rör som går in i kopplingsarmen som likt en hävstång trycker på grunkan som då borde glida in något i växellådan och så frikoppla maskineriet. Men jag hade då redan insett att felet hörde samman med grunkans ovilja att flytta sig ur den position den nu så resolut hade intagit.

Då funderar man alltså lite till men inser att man inte känner någon i Vänersborg som sitter inne med kunskaper rörande gamla Sovjetiska hojar. Men, man har ju klokt nog en bra försäkring, assistans utan självrisk. Ringer Svedea och jodå, självklart skall jag få hjälp av en bärgare och då till närmsta märkesverkstad. Dessa är dock tämligen få i vårt avlånga land och till sist så beslutas det att min egen verkstad borde ses som en lämplig mc-verkstad för min hoj och dess krämpor... 

Att mina kunskaper om hojens krämpor då var högst begränsade var kanske inget jag direkt framförde men att be dom köra hojen till en av de två verkstäder som jobbar med dylikt ansåg jag vara ganska dumt när Partille ligger betydligt närmare Vänersborg än både Norvalla (Skåne) och Charlottendal (Örebro) så sparade jag ju både bekymmer och pengar...

Då var det dags att skruva montera bort växellådan, vilket i sig inte är så märkvärdigt, väck med vajrar till koppling och hastighetsmätare samt av med luftburk och tillhörande attiraljer, sedan är det bara å lossa tre muttrar å en lång skruv. Muttrarna är trevliga, dom sitter åtkomligt men den långa skruven är lite krångligare,, den är instucken framifrån igenom motorblocket och sedan fäster den i ett gängat hål i själva lådan... och som vanligt så är pinnbultar och bult av samma dimension medans skruvskallarna är olika, i detta fallet 12 och 13mm.....

När nu lådan var loss och inne i stugvärmen så konstaterade jag omgående att tryckstången/stålpinnen som skall trycka isär lamellpaketet var helt stum.. men med en bra hammare kan man slå världen och även stålpinnar med häpnad. Och häpen blev även jag... När jag klappade till pinnen så lossnade den till slut och ner på bordet föll en lång stålpinne med lite varierade former... Det som jag förväntat mig skulle vara en stång som ansluter till en sk svamp var nu förvandlat till ett homogent föremål... jag hade alltså lyckats kröka stången så till den grad att den tagit i väggen på det stålrör där den var tänkt att rotera... 

Men en bra stång ger sig ju inte så lätt, den kämpade tappert vidare även som lite krökt... 

Så med tiden så vart det alltså så varmt att jag helt ovetandes fick till en mycket bra och hållfast friktionssvets..

här ser vi alltså pinne/stång samt svamp... normalt sett två separata delar...

Att ha lyckats med att få till denna funktionsförändring är jag som jag förstår ganska ensam om, dock så såg jag nu i dagarna att en kamrat i RJMCK hade råkat ut för samma symptom, dvs att kopplingen fastnat i intryckt läge.. Så nu väntar jag spänt på rapport om vad som orsakade hans lilla funktionsförändring..  

Jag ämnar att inom kort redigera in lite bilder och annat som kan vara av nytta för att förklara vad jag skriver om, inser ju att alla inte skruvar med gamla sovjeter på daglig basis vilket kanske inte är så märkligt men jag avråder absolut ingen, tvärtom när min Dnepr är kurant och rullar som den skall så är det ett rent nöje att uträtta ärenden eller bara ta sig en tur för att njuta av färden...

Nu åter till mitt missöde.. fick ju som sagt loss lådan och lyckats då få loss mekanismen som ställt till det hela... I det läget var det ju helt klart att här fodras lite nya delar,, Stång, den där prylen som ser ut som en svamp.. dom var ju definitivt förbrukade... Drog mig så till minnes att min gamla växellåda som hamnade i Borås och där befanns vara lite för sliten/dålig för renovering torde kunna vara organdonator för att få igång min hoj igen. Så efter kontakt med min vän så fick jag besked om att hela lådan med alla pinaler visserligen låg där men den var helt isär, vilket för mig ju enbart var en fördel så jag kunde nu se fram emot att snart börja att försöka få ordning på hojen.

Men jag kunde ju nu passa på att renovera kopplingen medans jag väntade på mina delar, för som tur var hade jag varit lite förutseende och införskaffat lameller, metallskivor och skruvar för att kunna uppdatera kopplingen om behov skulle uppstå...

Så då skred jag till verket, aha.. då fattade jag varför min vän betonat att jag borde se till att skaffa nya skruv samt de stålplattor som lamellerna ligger mellan... Skruvarna som är sex sovjetiska finpängade försänkta spårskruv är liksom dragna så hårt som det är möjligt och sedan låsta med rejäla körnslag. Att få loss dessa med bara handkraft var absolut inget jag mäktade med så jag borrade helt resolut bort körnslagen. Att skruv och stålskiva tog stryk kvittade ju enär jag hade nya fina delar liggandes.. Ibland är man glad över att man lyssnar på goda råd... överväger faktiskt att fundera på att försöka göra det lite oftare i framtiden...

Med kopplingen helt i delar så inspekterar jag hela paketet.. tre metalldelar två lameller och sex fjädrar.. och efter inte allt för lång stund hade jag återfunnit alla sex fjädrar.. Dessa sitter nämligen inte fast i svänghjulet utan hålls enbart på plats av den stora tallriksliknande stålplattan som utgör ena änden av själva koppleriet... 

Som den självlärde amatörmekaniker man är så börjar man så genast fundera på hur i helsike man monterar ihop det hela igen när sex fjädrar skall stå i 90grader ifrån ett svänghjul som är i lodrät position? Nästan så jag undrar om dom inte hade någon gravitation i Kiev när dom en gång i tiden skruvade ihop grejorna??

 

Dock så har jag nu bestämt mig för att goda råd kan vara just det ...goda... så efter att ha kikat lite på youtube och då fått se en rad med filmer där man på olika språk noga beskriver hur man monterar lamellpaket till slut hittar en film där en tysktalande herre faktiskt intresserar sig för fenomenet gravitation kontra fjädrar i för stora hål så får jag ett fånigt och nöjd leende igen...han använde helt enkelt lite `klebeband` eller kanske det var eltejp runt fjädern för att få den att att stanna kvar i svänghjulets hål... eller som jag vill mena han sa... nicht raus aus....vad han nu än sa så funkar det i vart fall med några få varv med eltejp runt fjädern för att så övertyga den om att stanna kvar i önskad position när grejorna sedan skall på plats igen..

Glad och nöjd så letar jag fram de delar som jag så klokt införskaffat i förväg och lägger upp dom på bordet framför mig.. Blir ju tämligen klart att för att få ihop detta så behövs det mer än två fumliga nävar och envis handkraft... ja även om jag haft fyra fumliga nävar att tillgå så hade det varit besvärligt att hålla alla delar på plats och samtidig trycka så pass hårt att fjädrarna pressas ihop nog mycket för att att få en endaste skruv... å då skall ju även hela klabbet centreras samtidigt...

Lite googlande och några besök på youtube gav mig nyttig information och även lite kunskap, kunskap skall ju inte föraktas när man skruvar sovjetiskt även om det ibland går lika bra med friskt mod... Att där och då få fatt i något tjusigt verktyg för att centrera kopplingen var tyvärr inget jag för ögonblicket kunde lösa, Biltema har mycket bra och ha men när det kommer till specialverktyg till sovjetiskt järn så är det lite tunnsått....  Jag såg ju även på youtube att det användes smarta verktyg för att pressa samman hela pakatet med fjädrar och man och allo...

Jag insåg snart att delar som ändå låg runt om mig torde kunna användas lite kreativt... Som när den axel som sitter centralt igenom växellådan nu fanns tillgänglig enär min gamla låda lyckligtvis återvänt demonterad... och en liten hög med nya pinnbultar av den typ som är fingängade i ena änden och en vanlig m gänga i andra dom passade ju utmärkt i dom fingrar/stolpar/torn eller vad dom nu kallas där skruvarna som håller ihop lamellpaketet och även håller det på plats skall i...

Så med tre pinnbultar på plats var det en enkel sak att centrera och försiktigt pressa ihop hela middevitten..(kopplingen) sedan i med skruv i dom lediga hålen och så avlägsna pinnbultar och ersätta dom med korrekta fingängade skruvar... Voila.. så hade jag ju då utfört den operation som jag haft inte så lite mekanisk ångest inför...

Nu var det alltså bara att montera ihop hojen igen, baxade lådan på plats, visserligen väger den inte så mycket men gubben är inte tonåring längre så lite pustade jag kanske men på plats kom den... Och så var det kopplingsarm och vajer... enkla grejor och så var det dags och så greppar jag kopplingsandtaget och klämmer åt...... först var det rätt stumt men det gav med sig exakt samtidigt som det sa plink eller kanske plonk under sadeln... 

Detta plink/plonkande ljud uppkom när min hemsmidda vajerlåsning lämnade vajern och med omedelbar verkan sade upp sig ifrån sitt uppdrag... Detta innebar alltså att jag befann mig ungefär där jag var strax innan hojen fick åka bärgare, enda skillnaden att nu var jag hemma men i samma sits som senast... en hoj med en koppling som inte ville göra som jag så hett önskade...

Men... om jag tar ett rör och sätter det på kopplingsarmen och trycker på röret för att simulera den kraft som annars vajern skall utöva så torde jag ju kunna se att min koppling med nya fina lameller fungerade som den skulle..... Nähä... det kunde jag inte... hur jag än bråkade med stång och kopplingsarm så var det återigen helt stumt.... Då var det bara till å skruva loss växellådan igen.... och in på bordet... nu var det ju nya grejor och dom såg exakt lika fina ut som när jag nyss satte dit dom... hur i hela halva ... kunde det nu vara stumt igen??? 

Satt så en god stund och tryckte stång,svamp och den där grunkan som kopplingsarmen påverkar fram och tillbaks... och dom gled in och ut som dom skulle.... jaha... bara att skruva dit lådan ... och återigen så var det till att testa kopplingens funktion.... och återigen var det helt stumt..... suck.. fast jag skall väl erkänna att jag nu var tämligen frustrerad och uppgiven..... så ut med lådan igen.... 

Nu begrep jag absolut ingenting... tänkte kanske att dom nya delarna som skulle pressa isär kopplingen kanske var för korta men nejdå... när jag mätte så var dom till och med några mm längre... så varför det kändes som om något bottnade när kopplingen skulle utföra sitt jobb var en fullständig gåta... så jag monterar dit lådan igen.... och som ni nu redan räknat ut så var det exakt samma visa en gång till.....

Men som tur är så har jag med tiden lärt mig att bara för att jag inte alltid fattar hur mekanikens mysterier fungerar så finns det andra som många gånger har kunskaper jag ännu inte har inhämtat...

Så jag tog mig en kopp kaffe och kontaktade en bekant som jag vet har betydligt djupare kunskaper i Dnepr mekanik än vad jag själv äger... och jodå... tog inte många minuter innan jag fått information som fick mig att inse att det enda som jag inte tänkt på att kontrollmäta och säkerställa var höjden på pinnarna i svänghjulet kontra tjockleken på lameller och skivor....

När det kommer till att kontrollera tjockleken på paketet.. då talar vi om tryckplatta en lamell, mellanskivan och ytterligare en lamell... om då detta måttet är 3mm mindre än höjden på en "pinne" i svänghjulet så är allt frid och fröjd. Då finns det utrymme för kopplingen att expandera och glipa isär så att den frikopplar växellåda ifrån motor... Tämligen logiskt men det var alltså detta jag missat och till slut fick vägledning om... 

Att jag nu är ganska duktig på att montera och demontera både koppling och växellåda är ju ingen som helst nackdel då jag ämnar behålla min Dnepr och köra omkring på ett bra tag till...

Vad som då skett här är att när jag glad i sinnet fann dom delar som låg mer eller mindre gömda och bortglömda var att jag snabbt och lätt greppade en tryckplatta, en ny lamell, mellanskiva , en ny lamell och till slut den sista skivan... raskt ut till hojen och monterar hela kalaset...... Yes Sir, hade jag då vetat att man bör kontrollmäta så hade jag sparat massor av tid och frustration.... men som sagt.. nu kan jag skruva isär och ihop grejorna som en infödd Ukrainare....

När jag demonterade lamellpaketet mycket försiktigt och  noga så fann jag rätt snart att två nya och enligt Ural-Hamburg förbättrade lameller helt enkelt blev för tjockt, ganska exakt 3mm tjockare än höjden på pinnarna i svänghjulet... inte så konstigt att det sköts iväg vajerlås och var stumt när jag testade funktionen...

Hur löser man då detta?? Funderade en god stund och kom då fram till att det säkert skulle vara möjlig att fundera ut någon bra metod för att slipa ned lameller för att erhålla önskad tjocklek.. Riktigt hur kom jag dock aldrig fram till .. Istället föll blicken på dom två lameller som tjänstgjort fram tills stoppet i Vänersborg... hmmm Dom var ju slitna men det fanns ju ändå gott om friktionsmaterial kvar på dom... Tänk om man skulle testa med en gammal och en ny lamell...???? Tjoho, nu fann jag att paketet var lagom tjockt för att stång, svamp dessa kamrater skulle kunna pressa isär prylarna som låg invid min kaffekopp.....

Sedan så var det dags å skruva ihop allt igen, detta gick som planerat och när jag med ett rör vickade på kopplingsarmen så var funktionen återigen den som jag nu i en veckas tid längtat efter.... 

För att göra bloggeriet läsbart så väljer jag nu att avsluta här, i nästa kapitel så ämnar jag avhandla en intressant provtur...