Kapitel ett...

 Då börjar vi... Detta hoppas jag skall bli en blogg som inspirerar, uppmuntrar och även förhoppningsvis skänker tröst och hopp när det kommer till de mekaniska utmaningar som möter oss tappra själar som fått för oss att en gammal motorcykel med sidovagn tillverkad i forna Sovjetunionen är ett utmärkt fortskaffningsmedel.

Som fordon betraktat är en gammal Sovjetisk hoj med holk ett ganska mediokert objekt om man skall se till prestanda och komfort eller andra egenskaper som normalt funtade människor finner praktisk och intressant hos sina fordon. Dom är tämligen långsamma, dom vibrerar, för oväsen och är enligt mig helt underbara...

Rörande mekaniken så sägs det ibland att kvalitet kanske inte är det ord man först kommer att tänka på när man talar om en sådan hoj, i vart fall inte hög kvalitet.. Men jag har nu själv tillryggalagt långt över tusen mil ombord på min gamla Dnepr.. Och detta helt utan haverier... (däremot så har det förekommit tämligen frekventa och oplanerade förändringar av funktion under resans gång)

Och jag erkänner, man får ha med sig verktyg och man får ibland använda dom invid vägkanten. Detta är dock för mig en del av charmen. Och jag har lärt mig massor om hur verktyg används och vad jag bör göra och inte göra med dessa. Och det är detta jag tänker förmedla via denna blogg..

Mitt första oplanerade stopp inträffade en kväll i Oktober på E6 i höjd med Kode, plötsligt började hojen bluddra väldigt märklig samtidig som den tappade kraft och den polska långtradare som låg
bakom mig närmade sig oroväckande fort. Tur det finns vägren för den kom nu väl till pass. Som nybliven ägare av en Dnepr så var jag kanske mer än lovligt naiv när jag lastade holken full och ämnade bege mig till Lier strax utanför Oslo som min första resa..

När jag så klev av gjorde några tafatta försök att få igång maskin igen så gav jag dock upp tämligen snart.. Nog startade den ibland men så snart jag lade i en växel och försökte fortsätta färden var det uppenbart att något inte var som det skulle... Ingen ork i maskin och den lät mycket märkligt. Så det var bara att bita ihop och ringa efter en bekant som med bil och släpkärra fraktade mig och motorcykel tillbaks till hemmets trygga härd.. E6 i Oktobermörker kändes alltså inte som ett bra ställe att börja lära sig om Sovjethojens mekanik...

När jag så väl samlat mot och till och med insett att hojen bara gick på en cylinder så var det bara att börja utforska den sovjetiska mekanikens underbara värld... Då skall vi se... en boxermotor.. en tändkabel på var sida...Dessa kablar försvann in i en liten kåpa framtill på motorn. Fann så fram en 14mm nyckel som passade den mutter som höll kåpan på plats..

När kåpan så var avlägsnad så upptäcker jag då att den dolt tändspole med tillhörande mekanik för att skapa den gnista som boxermotorn tarvar för att förbränna den blandning av luft och bensin som driver det hela...

När jag så fundersamt betraktade det mekaniska som fanns framför mina ögon så insåg jag ganska raskt att här huserade brytarspetsar och att dessa var en del av tändsystemet... övervägde så att demontera hela klabbet för att räkna ut hur det var tänkt att fungera för att det skulle bli gnista på bägge cylindrar... Men så upptäcker jag att tändspolen där tändkablarna är fästa enbart hade en kabel som var fäst som det var tänkt...

Att då pilla dit kabeln och skruva fast den på samma vis som den andra var ju en enkel match. Och givetvis så var detta hela felet. Inte utan att jag vart lite skamsen.. Detta hade jag ju kunnat fixa utmed E6an om jag bara bemödat mig att utföra en enkel felsökning.. Alltid lätt att vara efterklok och jag var ju helt grön beträffande hojen ifråga.

Så för att summera detta första inlägg, jag borde nog ha tagit mig lite tid och inspekterat och lärt mig lite mer om hojens konstruktion och med detta fått en lite större förståelse för hur man felsöker i mörker vid vägens kant...

Avslutar så kapitel ett..