Då kör vi ett stycke igen... vilket jag ju gjorde efter att jag nu åter hade en fungerande Dnepr... sommaren 2018 var ju som vi minns enastående... eller så länge man åkte hoj var den den unik med väldigt lite nederbörd.. om man var odlare av diverse växter så var den troligen tämligen bedrövlig/värdelös... Men för mig som tafatt skruvade hoj ute i det fria var den rätt ok....

Den fortsatte att vara likadan i August.. så då jäklar.. här skall åkas långtur... vart visste jag kanske inte. men åka skulle jag... Vinglade så söderut... På småvägar.. men 80 kilometer i timmen på en Dnepr.. det var då och är än idag en hiskelig hastighet... Kom så til Varberg... Jag och hojen mådde förträffligt... Då infanns sig tanken... Skall jag drista mig till att korsa landet?? Från väst till öst??  Ja för katten... hojen hör ju hemma i österled...  Så likt morske män i fordoms dagar fattar jag nu beslutet... I österled skolen vi fara...

Vilket så skedde... i höjd med Ullared.. eller som jag nu minns strax efter så mötte vi en uppförsbacke.. Min tidigare så pigga Dnepr ansåg denna vara något brant...... Mycket märkligt men jag växlade ned och övervann så backen.. men hojen var liksom inte den samma... nu började den puttra och smälla i både avgasrör och förgasare... så länge jag inte belastade motorn med mer än halvgas då gick det dock utmärkt... men att korsa landet i slutet av Augusti i 40 till 50 kilometer i timmen har vissa nackdelar... 

Men jag blev dock tämligen snart ganska van vid att vinka förbi de tyska och norska husbilar som likt mig satt sitt sin kosa österöver. Någonting var alltså fel... Vad? Tja.. Mina kunskaper om Sovjetiska motorer var just då ungefär lika begränsas som min kunskap rörande alla andra förbränningsmotorer... Slå i soppa.. kommer den fram till förgasare/insprutning... Finns det gnista... Tja då borde det ju fungera... ???

Nå så kom jag då till Sibylla i Älmhult. En gigantisk korvkiosk med drive in... enär jag inte var helt säker på funktionaliteten rörande mitt fordon så avstod jag ifrån detta alternativ... Valde en vanlig parkeringsruta och fick så en varmkorv och flaska läsk med bubblor och koffein.. gemenligen benämnd Coca Cola...

Så vad gör man då... man kan ju som alla vet inte ge sig.... kollar då tändstift... märkligt vita.. men dom ger gnista,.. har då förgasarna soppa... och jodå det har dom... så har även asfalten där jag nu parkerat.. jäkla tur man inte röker... men ... då skruvar vi väl ihop det hela igen,,,, och hoppsan... nu startar den... Jisses,,, jamen då åker vi...... 

Nu har det mörker som på grund av klotets axel i förhållande till solen alltid infinner sig i Augusti månad återigen infunnit sig... vilket jag egentligen borde vara glad över... hade mina övningar påverkat jordaxelns lutning hade jag nog haft andra bekymmer än en hoj som inte riktigt ville gå som den skall?

Nåja.. det hade blivit mörkt... jag var nu någorlunda mitt i landet... snabbaste vägen till Nytebodavägen strax väst Olofström var att bege sig ut på E4... någon mil med Polska långtradare till höger.. tja... jag tar risken... Det gick bra... en av dom hade fungerande ABS,,, vilket jag är glad för... hade han inte haft det hade jag inte skrivit dessa rader... lämnade så E4 för att bege mig mot min väns hemmabas... hojen går nu som en påse nötter.... kikar ner... mina avgasrör är glödande röda... hmm? Det brukar dom väl inte vara?

Nu är det nog läge att ta en liten paus... Vilket jag gör... funderar.. om avgasrören glöder... då är avgaserna väldig varma?? Vad gör avgaser varma? Förgasarna får vanlig bensin och smålänsk luft...?? Hmm kan tändningen eller snarar när gistan kommer i förhållande till kompressionsfasen ha med saken att göra? Jomen ,,, nog fasen har jag läst något om detta, vad jag läst är dock i det läget tämligen oklart men jag vet ju att jag monterat en ny brytarlös tändning och att den går att justera...

Så då gör vi väl det... fram med verktygen.. av med en lilla kåpan... vilken jag idag vet är monterad med en bult som kräver en 14mm hylsa eller fast nyckel.... Kika så på tändpucken... Hur svårt kan det va...?? Lossa skruvar och vrider den på måfå...Provar å starta... Jiaaa hojen går som en dröm,,,,, tillbaks med kåpan och återigen anträder jag min fordonsmarsch mot Nytebodavägen... Hade jag då löst problemet...?? I helsike heller.. ...

Det är nu man säger... det var då själva ..... (alltså en potentat som inte ingick i kursplanen när jag konfirmerades,,, eller det kanske han gjorde men då som ett hemskt och avskräckande exempel) Vi har tre mil kvar... hojen går ibland... men nu e jag less... sparkar igång igen och till slut så når jag målet... 

Vänskap mellan gamla soldater... En kram, en öl och alla bekymmer lämnar vi bakom oss....

Avslutar så detta avsnitt... Men nästa blir ännu bättre...